Angående min duktiga bloggning.
Jag har länge funderat hur jag ska göra med den här bloggen. Har funderat lite till och från om jag ska lägga ner den, men samtidigt så vill jag ju inte göra det. Det skulle isf betyda att allt jag skrivet under mer än ett år skulle försvinna. Den här bloggen har lite grann varit som en dagbok för mig. Som jag då ibland kan kolla tillbaka. Och vilken person som helst vet ju att man inte slänger sin dagbok.
Men att själv börja blogga igen har inte alls lockat mig på sistone. Jag har försökt med nått inlägg lite då och då, men då har jag nästan känt mig tvingad av mig själv att blogga. Och så ska man väl inte behöva känna?
Det är mycket som händer just nu för mig och runt omkring mig. Skolan tar kål på mig, även fast den inte alls är så krävande egentligen. Tror det bara är jag som har kommit i en fas som tycker att allt är jobbigt. Vad vet jag?
Sen har jag inte mått så bra å sistone heller. Vilket inte alls ha gjort att det första jag vill göra är att sätta mig och blogga. Och det är massa olika anledningar till det. En anledning som jag kan dela med mig till er läsare är min rygg, som ni säkert har läst om innan. Den är inge bra alls. Tuffa dagar tar den riktigt kål på mig. Den gör så jag mår skit på dagarna, gör så jag inte orkar allt som ja skulle vilja orka, den gör så jag blir extremt trött när jag kommer hem från skolan, så jag orkar inte vara med familjen och vara med min kära lillasyster lika mycket som jag hade velat gjort. Såklart är alla trött efter skolan, men jag känner att jag har orkat mer förut och jag känner att jag är tröttare än vad jag borde göra. Tabletter hjälper inte heller, har redan försökt. Vad ska jag göra egentligen? Det är en fråga som jag länge funderat på. Som ingen riktigt kunnat besvara för mig.
Vissa dagar har jag verkligen velat gräva ner mig i en grop och sen klivet upp från gropen när allt är över. Men så lätt är det ju egentligen inte.
Min familj och vänner betyder verkligen allt för mig just nu och jag är ritkigt glad att jag har dom, utan dom så hade jag nog grävt ner i den där gropen.
Blev en liten halv deppig text och "tycka synd om mig" text och lite känslor från mig som jag ville skriva av mig lite. Men är det inte det en "dagbok" är till för?
Det jag egentligen ville komma fram med det här inlägget är att jag tänker ta en bloggpaus. Jag har inga som alls funderingar på att lägga ner den här bloggen utan bara ta en liten paus från den.
Istället för att bara blogga då jag känner för det känner jag att antingen så bloggar jag eller så bloggar jag inte.
Vet inte hur länge det kommer bli. Men iallafall till jul. Vad det är tänkt nu.
I'll be back! ♥
Men att själv börja blogga igen har inte alls lockat mig på sistone. Jag har försökt med nått inlägg lite då och då, men då har jag nästan känt mig tvingad av mig själv att blogga. Och så ska man väl inte behöva känna?
Det är mycket som händer just nu för mig och runt omkring mig. Skolan tar kål på mig, även fast den inte alls är så krävande egentligen. Tror det bara är jag som har kommit i en fas som tycker att allt är jobbigt. Vad vet jag?
Sen har jag inte mått så bra å sistone heller. Vilket inte alls ha gjort att det första jag vill göra är att sätta mig och blogga. Och det är massa olika anledningar till det. En anledning som jag kan dela med mig till er läsare är min rygg, som ni säkert har läst om innan. Den är inge bra alls. Tuffa dagar tar den riktigt kål på mig. Den gör så jag mår skit på dagarna, gör så jag inte orkar allt som ja skulle vilja orka, den gör så jag blir extremt trött när jag kommer hem från skolan, så jag orkar inte vara med familjen och vara med min kära lillasyster lika mycket som jag hade velat gjort. Såklart är alla trött efter skolan, men jag känner att jag har orkat mer förut och jag känner att jag är tröttare än vad jag borde göra. Tabletter hjälper inte heller, har redan försökt. Vad ska jag göra egentligen? Det är en fråga som jag länge funderat på. Som ingen riktigt kunnat besvara för mig.
Vissa dagar har jag verkligen velat gräva ner mig i en grop och sen klivet upp från gropen när allt är över. Men så lätt är det ju egentligen inte.
Min familj och vänner betyder verkligen allt för mig just nu och jag är ritkigt glad att jag har dom, utan dom så hade jag nog grävt ner i den där gropen.
Blev en liten halv deppig text och "tycka synd om mig" text och lite känslor från mig som jag ville skriva av mig lite. Men är det inte det en "dagbok" är till för?
Det jag egentligen ville komma fram med det här inlägget är att jag tänker ta en bloggpaus. Jag har inga som alls funderingar på att lägga ner den här bloggen utan bara ta en liten paus från den.
Istället för att bara blogga då jag känner för det känner jag att antingen så bloggar jag eller så bloggar jag inte.
Vet inte hur länge det kommer bli. Men iallafall till jul. Vad det är tänkt nu.
I'll be back! ♥
Kommentarer
Trackback